Social självhävdelse på webben (110302)
Den sociala webben används mest för personlig självhävdelse. Jag tror att vi i framtiden kommer att se på dagens former med, som exempel tonårsbloggare, ett mycket milt överseende. I vart fall känns det mesta av det som sker där idag som ett tröttsamt oväsen. Men ändå: det är ju kul att folk vill uttrycka sig, även om det bara är för att höras och synas lite grann!
Kategoriarkiv: Individen
Bilen vår rörliga soffa
Bilen som tillflykt?
Som en följd av betongsamhället ville vi ha en skyddad och mysig hörna – det blev förstås, ironiskt nog, med bilens hjälp vi fick den. Ta bort betongen så blir samtidigt privatbilen överflödig. Fyll på med parker och massor av kaféer. Bygg cykelbanor på gator och torg och över tinnar och torn, stans storhet ska upplevas, ”Stolta stad..”. Gör ett campus av hela stan!
Pekplattan blir den nya motorvägen.
Utan känslor stannar kroppen
Det beröringsfria samhället (101207)
Det är idag fullt möjligt att leva helt utan känslomässiga kontakter med andra människor. Kommunicera på dagarna via epost och sms och se på underhållning på kvällarna.
Arkadspelen farliga?
2010-11-27
Farligt att leva genom arkadspelen?
All som leker våldslekar under de formbara tonåren kanske kommer ut som tidsinställda bomber, som löser ut när påfrestningarna blir stora under senare perioder i livet, så som de ibland blir. Hoppas inte det.
Idé för staden
Eftersom mobilerna gör oss fria med avseende på möten och intryck, och det verkar ju som om detta var i full färd med att utvecklas, utan märkbara begränsningar, så försöker jag dra slutsatser om vad det kommer att betyda för stadsplaneringen.
Min tanke är, att eftersom alla håller på att upptäcka varandra på hundra nya sätt, så är det rimligt att anta att detta beteende och dessa nygamla behov behöver fysiska platser, för att fullfölja det som påbörjas över mobilkommunikationen. Med denna kryptiska mening menar jag, att stadens transportnät måste omplaneras då behovet av lokala centra ökar, när biltrafiken i sin nuvarande form överges. Med en (helst luftburen) cykelbana får alla trafikanter en omedelbar upplevelse, ja, närvaro – jag kallar det friheter. Dit hör:
- kroppslig frihet (cyklandet är en sorts njutning).
- ger frihet åt varandra (tvingade som vi blir att ta hänsyn till medtrafikanten – vilket gått förlorat under bilismens plåtskalstänkande).
- frihet att uppleva staden och naturen.
- frihet att företa sig saker för en lokal publik och/eller en lokal marknad (”lev och gräv där du står”, liksom).
Då tänker jag mig följande:
”Cykelbanor”, alltså obrutna leder med på- och avfarter regelbundet utplacerade. Cykelbanorna ger naturligtvis upphov till ansamlingar av människor. Detta i sin tur bildar underlag för olika tjänster intill banans på- och avfarter. Butiker, caféer, gym och olika, ännu okända verksamheter. Strömmen av folk i upphöjd rörelse blir ett välkommet humanistiskt inslag vår plåtstinna stad. Vidare: aktiva människor trivs bättre med tillvaron än passiva.
Viktiga praktiska förutsättningar är att banorna är släta, isfria och diskret upplysta (klara vinternätter måste få komma till sin rätt). Och planskilda, förstås: det ger de fria vyer som vi så väl behöver, men förlorade tillsammans med savannen för länge sedan. (En urban vandrarkultur ser möjligen dagens ljus).
Testbana:
Låt oss bygga en testbana vid någon förbindelse som redan idag har rätt hög frekvens av cyklister. Anlägg i anslutning till detta några serviceinrättningar, såsom ett kafé och några butiker. Vem vet, kanske blir detta startskottet för en ny stad?