Springa barfota (110516)
Ännu ett tecken i tiden: skönt att springa barfota när man löper.
Kategoriarkiv: Gå och springa
Samhället att gå i
Gångsamhället (110302)
Allt här i världen tycks gå mot ökad komplexitet. Så bilsamhället blir inte avvecklat, bara reducerat när fokus flyttas till samvaro och arbete över duken. För att få gång, löpning, cykling och bilar att fungera tillsammans krävs en stor samhällomdaning, som i sin tur kommer att sysselsätta en stor del av befolkningen, denna verksamhet skulle jag vilja kalla för en ”omdaningssektor”, som alltså svarar för att den fysiska staden utvecklas i riktning mot gångsamhället.
Opersonliga möten
2010-11-27
Epost och sms ett opersonligt möte?
Kanske det utbredda bruket av sms och epost egentligen stressar oss? Visserligen ”mentalt stimulerande”, men samtidigt opersonligt, utan ansikte. Vi möts utan ansikten. Och hur hälsosamt är det, egentligen? Är denna mentala närvaro men känslomässiga frånvaro baksidan av vår nya, oprövade tid? Uppstår ett underskott av mänsklig närhet? ”Mindfulness” och allt annat i den genren är kanske geschäftet som vuxit upp för att lindra den diffust erfarna bristen på känslomässig närvaro? Kulten kring underhållningartister är kanske kompensation för denna vardagliga, men välkamoflerade brist på närhet, och därmed en kompensation, den med. Vi glömmer genom våra speciella kommunikationsvanor hur folk verkligen är och ser ut, kommer istället hem och låter våra tämligen stereotypa drömmar och önskningar projiceras genom teven, med alla dess underhållningsprogram.
Och naturliga fysiska aktiviteteter som att gå och cykla har som renodlats och uträttas numera i speciella lokaler, inrättade för ändamålet med avancerade apparater.
Idé för staden
Eftersom mobilerna gör oss fria med avseende på möten och intryck, och det verkar ju som om detta var i full färd med att utvecklas, utan märkbara begränsningar, så försöker jag dra slutsatser om vad det kommer att betyda för stadsplaneringen.
Min tanke är, att eftersom alla håller på att upptäcka varandra på hundra nya sätt, så är det rimligt att anta att detta beteende och dessa nygamla behov behöver fysiska platser, för att fullfölja det som påbörjas över mobilkommunikationen. Med denna kryptiska mening menar jag, att stadens transportnät måste omplaneras då behovet av lokala centra ökar, när biltrafiken i sin nuvarande form överges. Med en (helst luftburen) cykelbana får alla trafikanter en omedelbar upplevelse, ja, närvaro – jag kallar det friheter. Dit hör:
- kroppslig frihet (cyklandet är en sorts njutning).
- ger frihet åt varandra (tvingade som vi blir att ta hänsyn till medtrafikanten – vilket gått förlorat under bilismens plåtskalstänkande).
- frihet att uppleva staden och naturen.
- frihet att företa sig saker för en lokal publik och/eller en lokal marknad (”lev och gräv där du står”, liksom).
Då tänker jag mig följande:
”Cykelbanor”, alltså obrutna leder med på- och avfarter regelbundet utplacerade. Cykelbanorna ger naturligtvis upphov till ansamlingar av människor. Detta i sin tur bildar underlag för olika tjänster intill banans på- och avfarter. Butiker, caféer, gym och olika, ännu okända verksamheter. Strömmen av folk i upphöjd rörelse blir ett välkommet humanistiskt inslag vår plåtstinna stad. Vidare: aktiva människor trivs bättre med tillvaron än passiva.
Viktiga praktiska förutsättningar är att banorna är släta, isfria och diskret upplysta (klara vinternätter måste få komma till sin rätt). Och planskilda, förstås: det ger de fria vyer som vi så väl behöver, men förlorade tillsammans med savannen för länge sedan. (En urban vandrarkultur ser möjligen dagens ljus).
Testbana:
Låt oss bygga en testbana vid någon förbindelse som redan idag har rätt hög frekvens av cyklister. Anlägg i anslutning till detta några serviceinrättningar, såsom ett kafé och några butiker. Vem vet, kanske blir detta startskottet för en ny stad?