Vart går vi nu?

Det verkar som om vi rör oss bort från ”transportsamhället” till vad jag skulle vilja kalla ”mötessamhället”. Möten i alla former mellan människor – det är på väg att bli ALLT. ”Informationsamhället” säger inget! Mötessamhället, däremot, det innebär något helt nytt av sociala former och arbetsinnehåll. Så därför…

…bygg Cykelbanan nu!

Mitt förslag (som drömmare, poet och teknisk oskuld) är att bygga ett nät av luftburna cykelbanor, som förenar stadens delar och gör det lätt att röra sig i alla väderstreck utan trasslet på gatorna. Låt dem gå en bra bit över marken, och riktigt högt om så behövs! Låt det vara tätt mellan på- och avfarter, som i mjuka slingor eller med hissar förbinder banan med markplanet.

Som en tunnelbana

En sådan bana, som är sex meter bred kan faktiskt frakta lika många personer som en tunnelbanelinje! Och att ta sig från Skanstull till Norrtull tar bara en kvart också för den som trampar på i måttlig fart. Inga hinder, inga rödljus, inget dåligt väglag, bara fint flyt.

Pauspunkter

Lägg ett pärlband av ”bubblor” längs sträckorna, anhalter för pauser och möten. Stanna till och njut av vyerna och uträtta något nyttigt på samma gång. Cafékultur i kvadrat…

Staden mellan himmel och jord

Stockholm kommer med denna bana i ett helt nytt perspektiv, stan sedd från ovan, historia och funktion i överskådlighet, och nu som en ny, nästan exotisk erfarenhet. Vad är det förresten vi gillar med Slussen, som nu hotas? Jo, vyerna och upplevelsen av sammanhang. Tänk dig då istället njutningen av att glida ner från Söders höjder med Riddarfjärden i blickfånget, göra den vida loven ut över glittrande vatten för att efter Riddarholmen landa på Klarabergsviadukten! Allt detta i en tyst, aktiv gemenskap, långt ovan och bortom plåtbaggarnas krypande.

Detta förslag, denna vision vore väl en i alla avseenden hälsosam väg att följa, tror du inte? Banorna tar oss lite upp i rymden (över vardagens bekymmer…) och ökar stadens volym och ger en vidare horisont. Staden omsluts och skyddas – och ger ny näring åt drömmar för oss lever här.

Webben tar ju ändå över som superagora, så vilken direkt plats vi befinner oss på spelar snart ingen roll… Och då kan vi väl lika gärna göra det mer bekvämt för oss där vi står och går, nu med en gång? Och varför stressa? Vart är du på väg, min gode man? Så fort du tagit upp plattan är du ju framme22010-11-14!