Kategoriarkiv: Möten

Öppna platser som komplement till de slutna

Social fråga (110302)
När det sociala livet till stor del flyttat över till duken, så kan det falla sig naturligt att utveckla skyddade, öppna platser i stad och landsort för reella (motsatsen till virtuella) möten. Allmänna platser för tillfälliga uppehåll/möten blir kanske en av den framtida socialismens viktigaste frågor? Mötesplatser som genom sin blotta existens motverkar skiktningen i samhället, den skiktning som privatlösningar av typen suvvar och ”gated communities”  är. Mötesplatser som inte gör skillnad på rik eller fattig, ”icke känner till  några kelgrisar eller styvbarn” (P A Hansson).

Tunisien och Egypten

Tunisien och Egypten (110205)
Vilken fantastisk utveckling som pågår i dessa länder, påskyndad av mobiler och internet! Lika oväntat som Atomic Toms tunnelbanekonsert, inga jämförelser i övrigt, mer än att det är människors möten!

Text ersätts av ansiktsuttryck

Vilket blir första steget?
Blir snabba ansiktsuttryck första steget? Utbytta blickar i sekundsnabba intoningar av ansikten. Äntligen, äntligen efter all denna text! Umgängespaletten blir full: epost, sms, samtal, ansikten. Mötesformerna utvecklas på grundval av två människor som möts.

Face-to-face – igen

Face-to-face, igen
Det första som slår blir pekplattans Face-to-face:  FTF, efter SMS. Vi vänjer oss, och vill ha mer. Sedan: alla former av möten tar form och snart måste bilisterna välja: att köra eller dö. 17 000 omkom i USA förra året.

Bilen vår rörliga soffa

Bilen som tillflykt?
Som en följd av betongsamhället ville vi ha en skyddad och mysig hörna – det blev förstås, ironiskt nog, med bilens hjälp vi fick den. Ta bort betongen så blir samtidigt privatbilen överflödig. Fyll på med parker och massor av kaféer. Bygg cykelbanor på gator och torg och över tinnar och torn,  stans storhet ska upplevas, ”Stolta stad..”. Gör ett campus av hela stan!

Pekplattan blir den nya motorvägen.

Fact-to-face

101203
Efter SMS: FTF – face-to-face
Först kommer handplattan, läsplattan eller vad en får för smeknamn. Över den lär vi oss mötas ansikte-mot-ansikte, med kortfattade ”ansiktsuttryck”, leenden, irritation, ironi, glädje, ilska, ja: allt. Enkelt och tydligt, och, å så skönt… (jämfört med mail och sms). En befrielse för många av oss, vana som vi blivit vid utbyten av tankar utan känslodräkt. Slutet på den den fåfänga jakten på liv och rörelse uttryckt som effektivare varuproduktion, som visade sig vara rätt ihålig. Slutet för den stereotypa idealet uttryckt genom teves alla underhållningsprogram.

Förutsägelse

Blogginlägg i P1:s program Klotet, 1/12:
Hej!
Grundat på vardagliga iakttagelser tror jag följande om de kommande årtiondena:

* Kommunikationen mellan folk, både offentlig och privat övergår i ”dukar” (läsplattorna bara har just anlänt). Samhällslivet flyttar sin tyngdpunkt dit – och alla vill ju vara med i samhället, inte sant?
* Den vardagliga transporten trivialiseras – bilpooler kan sköta ruljansen, med bilar i varje knut, och vem behöver sedan en egen?
* Bygg bekväma cykelbanor som ger vida vyer över vår sköna stad – bygg dem i luften, eller var dem behövs för att utjämna hinder. Tull till tull på femton minuter!
* Inom fem år börjar det allmänna medvetandet om dessa nya möjligheter att ta form. Tror jag, :-). Men rätta mig gärna om jag har fel!101203
I USA lär 17000 omkomma per år (?)…
…därför att de vill både köra bil och umgås över mobilen. I längden håller det inte det, ett val måste till för alla som tydligen är obeslutsamma. Och mobilen vinner säkert, för den utvecklas ju. Medan bilen står stilla.

Opersonliga möten

2010-11-27
Epost och sms ett opersonligt möte?
Kanske det utbredda bruket av sms och epost egentligen stressar oss? Visserligen ”mentalt stimulerande”, men samtidigt opersonligt, utan ansikte. Vi möts utan ansikten. Och hur hälsosamt är det, egentligen? Är denna mentala närvaro men känslomässiga frånvaro baksidan av vår nya, oprövade tid? Uppstår ett underskott av mänsklig närhet? ”Mindfulness” och allt annat i den genren är kanske geschäftet som vuxit upp för att lindra den diffust erfarna bristen på känslomässig närvaro? Kulten kring underhållningartister är kanske kompensation för denna vardagliga, men välkamoflerade brist på närhet, och därmed en kompensation, den med. Vi glömmer genom våra speciella kommunikationsvanor hur folk verkligen är och ser ut, kommer istället hem och låter våra tämligen stereotypa drömmar och önskningar projiceras genom teven, med alla dess underhållningsprogram.

Och naturliga fysiska aktiviteteter som att gå och cykla har som renodlats och uträttas numera i speciella lokaler, inrättade för ändamålet med avancerade apparater.