Alla inlägg av jacob blomqvist

Fact-to-face

101203
Efter SMS: FTF – face-to-face
Först kommer handplattan, läsplattan eller vad en får för smeknamn. Över den lär vi oss mötas ansikte-mot-ansikte, med kortfattade ”ansiktsuttryck”, leenden, irritation, ironi, glädje, ilska, ja: allt. Enkelt och tydligt, och, å så skönt… (jämfört med mail och sms). En befrielse för många av oss, vana som vi blivit vid utbyten av tankar utan känslodräkt. Slutet på den den fåfänga jakten på liv och rörelse uttryckt som effektivare varuproduktion, som visade sig vara rätt ihålig. Slutet för den stereotypa idealet uttryckt genom teves alla underhållningsprogram.

Förutsägelse

Blogginlägg i P1:s program Klotet, 1/12:
Hej!
Grundat på vardagliga iakttagelser tror jag följande om de kommande årtiondena:

* Kommunikationen mellan folk, både offentlig och privat övergår i ”dukar” (läsplattorna bara har just anlänt). Samhällslivet flyttar sin tyngdpunkt dit – och alla vill ju vara med i samhället, inte sant?
* Den vardagliga transporten trivialiseras – bilpooler kan sköta ruljansen, med bilar i varje knut, och vem behöver sedan en egen?
* Bygg bekväma cykelbanor som ger vida vyer över vår sköna stad – bygg dem i luften, eller var dem behövs för att utjämna hinder. Tull till tull på femton minuter!
* Inom fem år börjar det allmänna medvetandet om dessa nya möjligheter att ta form. Tror jag, :-). Men rätta mig gärna om jag har fel!101203
I USA lär 17000 omkomma per år (?)…
…därför att de vill både köra bil och umgås över mobilen. I längden håller det inte det, ett val måste till för alla som tydligen är obeslutsamma. Och mobilen vinner säkert, för den utvecklas ju. Medan bilen står stilla.

Opersonliga möten

2010-11-27
Epost och sms ett opersonligt möte?
Kanske det utbredda bruket av sms och epost egentligen stressar oss? Visserligen ”mentalt stimulerande”, men samtidigt opersonligt, utan ansikte. Vi möts utan ansikten. Och hur hälsosamt är det, egentligen? Är denna mentala närvaro men känslomässiga frånvaro baksidan av vår nya, oprövade tid? Uppstår ett underskott av mänsklig närhet? ”Mindfulness” och allt annat i den genren är kanske geschäftet som vuxit upp för att lindra den diffust erfarna bristen på känslomässig närvaro? Kulten kring underhållningartister är kanske kompensation för denna vardagliga, men välkamoflerade brist på närhet, och därmed en kompensation, den med. Vi glömmer genom våra speciella kommunikationsvanor hur folk verkligen är och ser ut, kommer istället hem och låter våra tämligen stereotypa drömmar och önskningar projiceras genom teven, med alla dess underhållningsprogram.

Och naturliga fysiska aktiviteteter som att gå och cykla har som renodlats och uträttas numera i speciella lokaler, inrättade för ändamålet med avancerade apparater.

Anden i flaskan?

2010-11-12

Slukas av eller bruka?
Blir mediet en förmedlare av ande, som anden i flaskan? Eller mer av rymdvarelser: genom mediet kan våra identiteter skifta till den milda grad att att vissa av oss under särskilda omständigheter blir de där utomjordingarna vi alltid fruktat?

Idé för staden

Eftersom mobilerna gör oss fria  med avseende på möten och intryck, och det verkar ju som om detta var i full färd med att utvecklas, utan märkbara begränsningar, så försöker jag dra slutsatser om vad det kommer att betyda för stadsplaneringen.

Min tanke är, att eftersom alla håller på att upptäcka varandra på hundra nya sätt, så är det rimligt att anta att detta beteende och dessa nygamla behov behöver fysiska platser, för att fullfölja det som påbörjas över mobilkommunikationen. Med denna kryptiska mening menar jag, att stadens transportnät måste omplaneras då behovet av lokala centra ökar, när biltrafiken i sin nuvarande form överges. Med en (helst luftburen) cykelbana får alla trafikanter en omedelbar upplevelse, ja, närvaro – jag kallar det friheter. Dit hör:

  • kroppslig frihet (cyklandet är en sorts njutning).
  • ger frihet åt varandra (tvingade som vi blir att ta hänsyn till medtrafikanten – vilket gått förlorat under bilismens plåtskalstänkande).
  • frihet att uppleva staden och naturen.
  • frihet att företa sig saker för en lokal publik och/eller en lokal marknad (”lev och gräv där du står”, liksom).

Då tänker jag mig följande:

”Cykelbanor”, alltså obrutna leder med på- och avfarter regelbundet utplacerade. Cykelbanorna ger naturligtvis upphov till ansamlingar av människor. Detta i sin tur bildar underlag för olika tjänster intill banans på- och avfarter. Butiker, caféer, gym och olika, ännu okända verksamheter. Strömmen av folk i upphöjd rörelse blir ett välkommet humanistiskt inslag  vår plåtstinna stad. Vidare: aktiva människor trivs bättre med tillvaron än passiva.

Viktiga praktiska förutsättningar är att banorna är släta, isfria och diskret upplysta (klara vinternätter måste få komma till sin rätt). Och planskilda, förstås: det ger de fria vyer som vi så väl behöver, men förlorade tillsammans med savannen för länge sedan. (En urban vandrarkultur ser möjligen dagens ljus).

Testbana:

Låt oss bygga en testbana vid någon förbindelse som redan idag har rätt hög frekvens av cyklister. Anlägg i anslutning till detta några serviceinrättningar, såsom ett kafé och några butiker. Vem vet, kanske blir detta startskottet för en ny stad?

Zzova

2010-10-31

Spela på puben?
En engagerad spelkonstruktör berättade om sitt arbete och sina visioner. Jag halvsov, det var BBC och engelska. Men jag hann höra att han trodde handplattorna skulle användas för att ta till exempel ett kort spel på puben eller var som helst. Alltså:  mobiliteten var det viktiga. Det tror jag gärna på, tänkte jag och zzzomnade.

Cykelleder och lokala centra

Genom att skapa cykelleder, åstadkommer man strömmar av människor. Strömmarna betyder underlag för olika tjänster, till exempel rekreation, restaurang och kafé, livsmedel, mötesverksamhet, underhållning.

Med ett lokalt centrum menar jag punkter intill en påfart till cykelbanan. Där kan man tänka sig att de tjänster som jag nämner ovan.

Vision av cykelbanan: att  en kall och klar vinterkväll susa fram i varm overall längs en fast och säker, isfri bana och följa av diskreta ljusslingor som markerar banans gräns. En kylig, stjärnklar himmel och ett varmt inre i rörelse. Kan det bli bättre?

Underjordiska bergrum

2010-10-31

Värdet av historia
I SVT:s serie ”Svenska hemligheter” gick turen till Norrköping och de underjordiska vattenleder och turbinhall som ligger centralt i stan, men alltså en bit under den. Vi fick följa en elingenör när turbinhallen torrlagts, vilket sker en gång per år. Han bankade  på den stålplatta inne i grottmiljön som var flera meter hög och höll tillbaka själva Östersjön och gjorde det möjligt att besiktiga anläggningen. Han sa att det var en skön tanke att tänka, att någon före honom, ja, för hundra år sedan gjort precis samma arbete och samma kontroller som han nu gjorde. Just det, tänker jag. Så starkt kan man också uppleva historia. Detta behov kommer bara att öka ju mer fria från den fysiska verkligheten som vi blir.