Snart umgås och arbetar vi i en spegelvärld, som är summan av våra erfarenheter och drömmar.
Snart kommer ”duken”. Då blir det inte längre lika viktigt att förflytta sig, bara för att ett möte ska uppstå. Vi kommer att leva mycket mer här och nu, när vi kan träffas ansikte mot ansikte. Det är ju en förlust av ömsesidig personlig kontakt som vi just nu upplever, kanske utan att själva vara riktigt på det klara med det!
Ett uppvaknande står för dörren, när vi upptäcker att stadens blodomlopp inte längre passar behoven.
Då, om inte förr, så kommer moder Natur och fader Stad att få en helt ny och större betydelse, och har vi inte vårdat vår kultur och historia hitintills, så kommer vi att göra det då.
Som vid varje teknikskifte tillkommer nya möjligheter. Men den här gången är skiftet lika stort som summan all alla tidigare skiften, anser jag, och att det gradvis kommer att gå att förena det bästa ur alla tidigare epoker, från forntid och framåt. Och jag hoppas att alla politiskt intresserade inser den saken, och försöker föreställa sig vad det kan betyda för den egna ideologin.
Jag heter Jacob Blomqvist och jag drömmer om ett samhälle med fler möten mellan människor. Små och stora möten. Små och stora människor.